torsdag 29 december 2011

Ingapirca

soltempel


Två timmar från Cuenca ligger Ingapirca. Det är de coolaste inkaruinerna i Ecuadors, som dock inte ska kunna jämföras med de i Peru.

Huvudattraktionen är ett tempel där solen dyrkades. Den är byggd utan murbruk, men stenar som finslipats för att passa in i varandra så att det blir bra ändå. Templet sägs vara äkta, alltså inte en sentida rekonstruktion.






28-dagars kalendersten
Innan  inkorna kom till platsen bodde där Cañari-folket. Cañari delade in året i tretton stycken 28-dagarsmånader. Året blir alltså 364 dagar, så man får ha en skottdag varje år, men det vore det absolut värt för att slippa att ha månader av varierande längd. Skottdagar kommer vi ju inte ifrån nu heller. Dessutom skulle en månad bli jämnt delbar med en vecka. Väldigt många fördelar alltså.

Samtidigt som vi gör reformen bör vi passa på att byta namn på månaderna. Jag kan omöjligen vara den ende som blir väldigt förvirrad av att september är den nionde månaden och inte den sjunde.


Observera samlingen stenar till vänster. Det är stenar som de inte bestämt sig för vad de ska bygga för någon slags ruin med.

inne i det lilla muséet.

tisdag 27 december 2011

Julaftons afton

Jag bor hos en familj med tre barn. Det är väldigt bra för att få öva spanska. Det är spanska som gäller hela tiden. De påstår sig få lära sig engelska i skolan, men uppenbarligen inte tillräckligt för att vilja använda den om det kan undvikas - på samma nivå som jag lärt mig tyska och franska alltså.

Maskeradbutik
Julaftonen tillbringade jag med familjen hemma hos mammans föräldrar, tillsammans med tre mostrar, två morbröder, sexton kusiner, tre-fyra kusinbarn och deras makar/makor. Siffrorna är ungefärliga.

Innan dess var dock tvungna att hyra utklädnader. Familjen har traditionen att klä ut sig varje jul och göra en egen pase del niño viajero. Det är tradition i Cuenca. Det verkade på de övriga i kön till maskeradbutiken att det egentligen mest är barn som klär ut sig, men icke i den här familjen.

Med på bilden är förutom mamman och sonen även Stefan från Nya Zeeland. Vi är två gringos som firar jul med familjen.


En annan tradition liknar piñatorna de har i Mexiko. Man ska slå sönder en lerkruka med förbundna ögon. Krukan är fylld med godis och utöver godiset lägger de till föremål som ska driva med personen i fråga. I fallet nedan till exempel får Vicky i sin kruka ett fordon, eftersom hon varit och rest utomlands, och böcker, eftersom hon har läshuvud.

Observera också att det är en person som styr krukans position. Det gäller att vara kompis med honom om man ska ha en chans att träffa.



I processionen, som gick runt kvarteret, fanns naturligtvis änglar, i varierande storlek, Josef och Maria, och tre vise män. De kallar de vise männen för "Rey Blanco", "Rey Negro" och "Rey Mestizo". Väldigt politiskt korrekt.

Längre bak kan man skymta de mer folkdräktsaktiga inslagen.





Alla i tåget samlade 


Därefter var det andakt, julklappsutdelning, middag och dans. Men nu börjar både batteriet och min ork bli svag, så det får komma ett annat blogginlägg...



Pase del Niño viajero

Julafton firas i Cuenca med en stor procession genom centrum av staden, Pase del Niño viajero. Det liknar lundakarnevalens karnevalståg, men med jesu födelse som tema. Temat tas det dock inte så jättehårt på. Det finns även mycket folkdräktsaktiga inslag.

Nissan Diesel!

livemusik

Tre vise män


dansmask? maskdans?

dieselångedåsiga änglar

Herodes äter banan och trivs

godisbestyckad häst

helt vanlig spanjorska (i ecuadorianers ögon)


lördag 24 december 2011

¡Feliz navidad!



Här i Cuenca är julaftonsmorgonen klar och solig. Förhoppningsvis håller det i sig, för julaftonen firas utomhus i mycket större utsträckning än hemma, med processioner och jippon, så frånvaro av regn idag skulle vara fint.

Jag hoppas ni alla får en god jul!

fredag 23 december 2011

Cuencas katedraler

Nya katedralen 
I Cuenca finns två katedraler. En ny, stor och fin med blå fina kupoler (som tyvärr inte kom med på fotot) och en gammal och övergiven som nu är museum.   

Blomstermarknaden

Jag vill ha en.

Gamla katedralen

onsdag 21 december 2011

Museo del banco central, Cuenca

Ecuadors riksbanks kontor i Cuenca, med museum i bakgrunden.

Ecuador har inte någon längre någon egen valuta. Sedan tio år tillbaka använder man amerikanska dollar istället. Valutabytet var inte vidare populärt bland folket, men gör ekonomin mindre kraschbenägen.

Lyckligtvis har ecuadors riksbank sidoaktiviteter, så att de inte blir sysslolösa nu när de inte har en valuta att rå om. En sådan sidoaktivitet är en rad med museum. I Quito var bankens museum strikt ett historiskt museum. I Cuenca är samlingen snarare åt hållet, för att misbruka Harry Martinssons ord, "allt möjligt, förstår ni, allt möjligt fint." Man visar upp gamla gamla krukor och pilspetsar, modern konst, gamla pengar (från tiden då man hade en egen valuta) och en etnografisk utställning om hur ursprungsbefolkningen lever/levt i olika delar av landet.

Det bästa är dock parken på baksidan av museumet, där det finns lämningar från Tomebama.  Staden Tomebamba låg redan i ruiner när spanjorerna kom och gjorde helt rent på 1500-talet. Det som fanns kvar användes som byggnadsmaterial för att bygga Cuenca. Men här har man faktiskt hittat lite som lämnats kvar.

Parken bakom Museo del Banco central 
Gamla terrasser

Närbild, terrass
Man har gjort utgrävningar och hittat lämningar från någonslags tempelanläggning. Rätt coolt.

Återuppbyggda husgrunder

Lamor

lördag 17 december 2011

torsdag 15 december 2011

Språklogik

Jag fick lära mig att alla spanska substantiv som slutar på 'n' är maskulina. Det finns bara ett enda undantag till regeln, "la razón".
- Men "La televisíon" då? invände jag. Det slutar på 'n' och är också feminint.
- Nä nä, svarade läraren. "La televisíon" slutar inte på 'n', det slutar på "íon".

onsdag 14 december 2011

tisdag 13 december 2011

Mer spanskastudier

Spanish Institute of Cuenca

Efter att ha slappat i djungeln och på stranden är det nu dags att ta tag i spanskan igen. Efter att ha googlat och läst i lonely planet gav jag mig ut på en promenad och försökte hitta adresserna jag skrivit upp.

Först kom jag till en engelsk bokaffär, full med amerikanska pensionärer. Det verkar vara gott om sådana här. Både vid middagen igår på ett billigt colombianskt ställe och vid frukosten i hotellets kafeteria satt jag omgiven av dem. Jag måste ha hamnat i ett stim.

Nästa ställe hittade jag adressen till, men det fanns inga skyltar på huset. Antingen hade de flyttat eller så måste det ha varit gömt på baksidan. Utan smartphone är det svårt att dubbelkolla adresser, så jag gick vidare.

Det tredje stället, Spanish Institute of Cuenca, hade skylt, och de var väldigt effektiva. En kvart efter att jag knackat på var formulären ifyllda. I eftermiddag är första lektionen.

Cuenca

He was disconnected from his shoes and there was no hope of reconnection
Värmen
Så skriver Stephen King i "The body". Men så illa har det inte gått för mig. Jag har åter snörat på mig skorna och lämnat den varma sköna kusten för att ta mig upp i bergen igen.

Nu är jag i Cuenca, ecuadors tredje största stad efter Quito och Guayaquil. På vägen från Montañita fick jag byta buss i just Guayaquil. Jag hade ingen vidare lust att se staden, där finns inga särskilda turistattraktioner och kriminaliteten ska vara ännu värre än i Quito, så jag lämnade aldrig bussterminalen. Men det var en fin bussterminal! Ihopbyggd med ett köpcenter.

Glassförsäljare på buss
På bussen kom det som alltid ombord försäljare. Det hoppar på busssen och åker med ett stycke medan de går längs mittgången och försöker sälja. Det kan vara allt ifrån godis och läsk till glass eller grillspett.

De mest irriterande är de som först lägger ut produkten i allas knän och håller ett litet föredrag som antagligen ska göra en riktigt sugen - det biter inte om man inte kan spanska. Först därefter berättar han vad det kostar, och går runt för att samla in pengar eller det som inte blivit sålt.

Dessa försäljare är vanliga både på fjärrbussar och lokalbussar.

Något som däremot är väldigt bra med de långväga bussarna är att de är mycket bekvämare än de som finns i Sverige. De har olika prisklasser och de lite dyrare är väldigt bekväma.

Idag åkte jag någonslags mellannivå på buss och då hade bussen såhär fiffiga fotstöd man kunde fälla ner.
Fotstöd
I Ecuadors kustregion, till väster om bergen, odlas det väldigt mycket bananer. Såhär när man tittar ut genom fönstret:

Bananplantage
Jag har bara hunnit se Cuenca som hastigast. Dessutom var det mörkt ute och regnade. Men av det jag har sett verkar det vara en ganska trevlig stad.

Hostal Hogar Cuencano

Rio Tomebamba

söndag 11 december 2011

Typiskt montanitafordon


Det var länge sedan jag såg så många folkabussar som här - luftkylda, dessutom!

lördag 10 december 2011

Surfing

Montañitas strand
Igår testade jag på att vågsurfa. Det var väldigt kul och jobbigt. Jag brukar vanligen inte tycka att jag har svaga armar, men igår höll de inte måttet. Jag hade tänkt öva mer idag, men jag antar att den röda flaggan på stranden sätter stopp för det.
Frukost

torsdag 8 december 2011

Sista dagen i Baños

Aska på blad
Efter djungelturen kom jag tillbaka till ett dammigt, eller det kanske borde kalla askigt, Baños. Vulkanaska täckte staden. Många gick omkring och sopade. Munskydd hade nog varit bra.

Baños Basilika
Sista dagen i Baños var jag tvungen att hinna med alla de turistmåsten som jag inte gjort än. Ett sådant är att besöka muséet i basilikan.

Basilikans innergård
 Utställningarna verkade väldigt slumpmässigt ihopsatta. Det verkade vara sådant som någon, samlaren, inte haft hjärta att slänga. Det var bland annat mycket klänningar, en del mynt från andra länder, och ett rum fyllt med uppstoppade djur.
Uppstoppade djur
 På eftermiddagen tittade jag på sju olika vattenfall genom att åka med en chivarundtur.
Chiva





På tillbakavägen var Chivan ganska försenad så jag var orolig att jag inte skulle hinna med min buss till Montañita. Egentligen hade det varit bättre att välja en senare buss. Nu åkte jag med en buss, som jag faktiskt hann med trots att Chivan stannade för att tjäna några extradollar genomatt plocka upp extrapassagerare på tillbakavägen, som kom fram till Santa Elena där jag skulle byta buss klockan fem på morgonen. 

Det är en dålig idé säkerhetsmässigt att sitta och vänta på en buss i Ecuador innan solen gått upp, så istället tog jag en taxi den sista delsträckan. Tyvärr körde körde chauffören som en biltjuv med en bil med ett avgassystem som lät som ventons i dess senaren skeden. Ingen ro. 
Självporträtt i nattbuss

Montañita
Nu är jag iallafall framme i surfstaden Montañita och kan ta det lungt och skönt.