Ett år senare

Precis ett år har passerat sedan jag landade i Ecuador i november 2011, och mer än ett halvår har passerat sedan jag kom tillbaka från Sydamerika igen i april i år. Nu är jag cirkeln sluten. Jag är tillbaka på samma plats jag startade, med jobb och mörka dagar.

Jag hade som målsättning att undvika den skånska vintern. Det verkade som att jag lyckades men det var visst bara tillfälligt för nu har den hunnit ifatt mig. Än hinner några solstrålar titta fram i tid till min morgonpromenad till jobbet, men de är klena, och är när jag går hem igen är det becksvart.

Dags att börja planera nästa äventyr.

Räkenskaper

Jag har tagit mig ända hem, hem till min lägenhet i Lund. Sydamerika lämnade jag i redan i april, men därefter har jag irrat runt i Stockholm och Nordamerika. Jag har sett MoMa i New York, en basketmatch i Boston och humrar i Nova Scotia. Detta har dock skett med vanlig resväska och inte med ryggsäck, så det passar inte riktigt ihop med denna bloggen.

Det börjar bli dags för reflektion och att sammanställa de erfarenheter jag samlat på mig. Jag börjar med det ekonomiska. Jag gjorde ingen budget före resan, men jag läste Lonely Planet etc för att få en bild av hur mycket pengar som behövs. Facit är att för en backpacker-resa i Sydamerika på knappt sex månader så behöver man knappt 60 000kr.

Kostnaderna hemma i Sverige innan jag kommit iväg blev ungefär 20 000kr där den största delen var flygbiljettens 11 000kr. Övriga utgiftsposter var bland annat försäkring, vaccin (1400kr), och där jag behövde komplettera min utrustning med till exempel väskor (1000kr respektive 200kr) och kläder.

När jag kommit iväg spenderade jag i genomsnitt 225kr per dag. Se bilden för en plott över hur mycket pengar som gick åt över tiden. Något som förvånar mig är hur rak kurvan är. I Boliva spenderade jag något mindre, men annars blev det ungefär lika överallt.

Pengaförbrukning/tid

Den troligaste förklaringen till att inte pengaåtgången varierade beroende på land är att jag kompenserade kostnadsläget genom att reglera hur mycket jag slösade/snålade. I Ecuador och Boliva tog jag många privatlektioner i spanska, och i Peru gjorde jag klassiska (dyra) turistaktiviteter som att besöka Machu Picchu. I Argentina däremot var jag mer sparsam - inga privatlektioner utan endast grupplektioner i tango.

Hemma igen

Efter fem månader och sjutton dagar är jag åter på svensk mark. Resan hem förlöpte smärtfritt, även om det kändes trångt i att sitta i en flygplansstol jämfört med de breda sätena i sydamerikanska bussar.

Sista tiden var jag i Buenos Aires. Jag tog det förhållandevis lugnt. Det började kännas att hösten var påväg och jag började förbereda mig mentalt på att bryta loss.

Här följer diverse buenos airesbilder.

Motortävling mitt i stan. Så låga bilar att nog bara han i stolpen ser något.

Tunnelbana

Parlament

Duvskrämmande unge

Ungskrämda duvor

Villa Villerkulla (där bor Cristina)

Tango

Förlist fartyg i hamnen

Fotbollssupportrar

Mafalda

Rosario

Rosario är Argentinas tredje största stad befolkningsmässigt och andra stad viktighetsmässigt. Man har mycket industri och handel. Det blev tidigt en viktig handelsstad, då läget vid Paranafloden är fördelaktigt.

I staden är också mycket stolt över att den argentinska flaggan designades där. Var någonstans ritades den svenska flaggan egentligen?

Monument tillägnat argentinska flaggan

Utsikt uppifrån monumentet

Flod och skateboardåkare

Hemma hos Che

I Rosaria föddes både Che Guevara och Lionel Messi. Jag måste dock göra er besvikna genom att erkänna att jag inte tog något foto på Messis hus.

Dagstur till Tigre

Tigre ligger en knapp timmes pendeltågfärd norr om Buenos Aires, mitt i ett floddelta. Det är poppis bland BsAs' befolkning att ta en tur dit på helgen, och kanske åka en turistbåtstur i deltat.

Längs stränderna ser man sommarstugor, vissa enkla och vissa mer exklusiva.

Sådana här tågbromsarmojänger borde de haft i Malmö

Bonusbild - Hoppa i linor på husfasader ser ut som ett kul jobb!

Uruguay

För att ta sig från Uruguay från Buenos Aires åker man färja över Rio de la Plata. Det tar bara dryg en timme att ta sig till den lilla staden Colonia i Uruguay.

Colonia - för er med widescreenskärmar

Vattnet vid Colonia

Det är lite besynnerligt att Rio de la Plata anses vara en flod. Det ser ju mer ut som en vik av Atlanten. En anledning skulle kunna vara att vattnet är vitbrunt istället för blått. Atlanten är ju som bekant blå.

Montevideo

Uruguay, med sina blott tre miljoner invånare, är antagligen det normalaste landet i Sydamerika. Bilarna varken tutar eller försöker köra över en, som ett exempel. Utifall man fritt skulle få välja ett land i Sydamerika att bo i, och inte gör ett ironiskt val, skulle man välja Uruguay.

Blåsigt i Montevideo

Soligt i Punta del Este

Resans mål

Resans mål var, på ett plan, att komma till Buenos Aires. Det har lyckats. Jag kom anlände över en månad innan mitt flyg hem. Dålig planering kan det kanske tyckas, men det var helt enligt plan - för att möta upp min bror.

Puerto Madero

 Puerto Madero är Buenos Aires eget Bo01 eller Hammarby sjöstad om du så vill. Man har tagit ett gammalt industriområde vid vattnet och byggt höghus med dyra restauranger i närhet till vatten. I det här fallet består vattnet av gamla hamnbassänger. För att ligga  vid Atlanten är annars Buenos Aires en stad med väldigt lite vatten. Man får anstränga sig för att se vattnet, eller kanske åka upp i något av de nya fina höghusen.

Tangouppvisning i San Telmo

Plaza de Mayo

Brorsan

Boca juniors arena

Gravplatsen i Recoleta

Cordoba

Foton utanför Museo de la Memoria på folk som försvann eller fängslades under diktaturen 1976-1983

Tucumán

 På väg till Tucumán från Salta 

Efter Salta, Tucumán. Tucumán påminner om Salta i det att det är en ganska liten stad i norra Argentina. Den är dock större än Salta och varmare.

Renault i motljus

Tito

Vandrarhemmet var ett kul ställe. De anställda bodde på stället. Det gjorde även en av killarnas husdjur, gåsen Tito (nu hoppas jag verkligen att djuret på bilden verkligen är en gås och inte någon annan fågel. Någon som fått VG i biologi eller kommer från Skåne kan väl vara vänlig och påpeka i kommentarsfältet om det är fel).

På lördagkvällen roade man sig med en fest på där det förekom karaoke. Jag tycker fortfarande lite synd om tysken som skulle upp och skärmflyga på morgonen och ville sova. Fester i Argentina börjar efter midnatt och de finns nog ingen gräns för hur länge de kan hålla på. Att inte kunna sova på grund av musik är jobbigt. Att inte kunna sova på grund av karaoke är värre. Om dessutom karaokesångerna är cumbiasånger måste de bli olidligt.

Cumbia är en otroligt populär musikstil i sydamerika, speciellt bland busschaufförer men även bland många unga - till min bolivianska spansklärares förtret. Musiken är väldigt opretentiös och ingenting för dem med utvecklad musiksmak.

Dansen man dansar till påminner om salsa men är väldigt mycket mindre chic, och mindre svår eftersom rytmen i musiken är lättare att känna igen. Den borde introduceras i Sverige istället för alla svårdansade danser.

Köttmåltid

Stadspark

I utkanten av staden ligger en enorm stadspark. De lite större parkerna i argentinska städer känns lite speciella eftersom det ofta går bilvägar genom dem. Det som skulle vara en gång-/cykelväg i en svensk park kör det här bilar på. Det är kanske ingenting konstigt med det. När parkerna anlades fanns det inga bilar och ingen anledning att ta ställning till om bilarna skulle få köra där eller inte. När bilarna kom valde man att de skulle få köra här precis som på alla andra vägar.

Något som däremot är väldigt konstigt är att det i Tucumáns park finns en motorcykelbana. Jag var där en söndagseftermiddag. Tyvärr hade jag inte med kameran. Banan var full med människor som testade hur hög hastighet de kunde få upp sina 150-kubikare i. Gärna med flickvänner eller barn som passagerare. Mycket duckande mot styret på rakan för att minska luftmotståndet. Av cirka hundra motorcyklister på banan tror jag jag såg tre hjälmar.

Salta

Jag stannade bara i Chile en dag. Sedan blev det dags för Argentina. Första stoppet var Salta, en lagom stor stad med väldigt lagom väder. Det kändes som Sverige i juni med lummiga buskar och grönt gräs och väldigt behaglig temperatur. Tillräckligt varmt för att kunna gå i shorts och sandaler, men inte så varmt att man är tvungen att dricka stora mängder läsk.

Här köpte jag ett exemplar av "El principito". Det gick över förväntan att läsa den. Jag har nog snappat upp en del spanska ändå.

Salta

Chile

Efter färden genom öknen och över bergen hamnade jag i San Pedro de Atacama, Chile. Det är en liten turistig by när gränsen till Bolivia, och halvnära gränsen till Argentina. Här finns just ingenting förutom turister och närheten till öknen, men det var väldigt skönt att komma till mer civiliserade trakter där toaletterna har toalettsits och bankomaterna fungerar.

Chile

San Pedro de Atacama

Sittring och toalettpapper! Lyx!

Salar de Uyuni och öknen

Från Uyuni, Bolivia tog jag en tredagarstur ut i ödemarken.

Uyuni är/var en järnvägsknutpunkt

Här är det Toyota Landcruiser som är kung.

Med på turen var fem fransyskor

Utanför Uyuni finns det många gamla tåg och gamla plastpåsar. Jag tog dock inte något foto av plastpåsarna.

Salar de Uyuni. Det som syns på marken är salt. Stora mängder salt.

I och med att marken är platt och enfärgad kan man ta roliga foton som lurar ögat.

Salthämtarlastbilar

 

Basläger nummer 1

Skumpig väg

Högt och kargt och kallt.

Trasigt ägg. Kanske en flamingo‽

Lunch

Sten som ser ut som ett träd.

"Vad ska vi göra med tomglasen? Vi lägger dem i den gamla lastbilshytten."
Övernattningsplats 2

Ånga ur marken. Över 5000m höjd. 

Varm sjö

Chilensk lama

Som ni förstår på sista bilden så kom jag ut ur ödemarken i Chile. Efter att ha varit i Bolivia i allmänhet och i ödemarken i synnerhet var det väldigt skönt att komma till ett land där vägarna är asfalterade och till och med har målade linjer.