En djup flod

Pachachaca

Jag har nu använt upp hälften av mina dagar i sydamerika. Att mäta och jämföra tid är ju inte någon exakt vetenskap, men med hyffsad noggrannhet kan jag säga att jag precis passerat mitten. Det är festligt att det skulle ske i Abancay. Abancay ligger på 2400 meters höjd i de peruanska anderna strax väster om Cusco och är en småstad som utmärker sig genom att inte ha någon turistindustri.

Bro från 1654

Anledningen att jag ville hit var faktiskt något så modernt som litteraturturism. I Abancay utspelas José María Arguedas "De djupa floderna". Jag bestämde mig för att jag ville hit innan jag valde ut de mer vanliga turistmålen som Machu Picchu och Montañita.

Halvtiden ger också tillfälle att reflektera över resan, vad jag fått ut av den och vad jag vill få ut av den. Jag hade först tänkt att göra sådana reflektioner efter att ha varit iväg en månad, och sedan vid årsskiftet. Men det är inte lätt att ta sig tid, även om man har hur mycket tid som helst.

Ett mål jag hade var att lära mig spanska på tre månader. Jag har en vecka till på mig, men det skulle behövas övermänsklig slutspurt för att nå målet. Men jag hankar mig fram och förstår mycket. Jag minns aldrig mina drömmar, så jag kan inte säga vilka språk jag drömmer på. Tyvärr sabbar nog all sverigekontakt via nätet ett byte av drömspråk.

Ett annat mål var att gå ner tio kilo. Inför nascaflygningen blev alla passagerare vägda och fick sitta i viktordning. Jag har gått ner fem kilo, och det är nog så långt jag kommer genom att bara utesluta brie från dieten, speciellt som jag sällan motionerar nu på resan.

Ett tredje mål, som egentligen kommer före viktmålet, är att gå utan strumpor och skor eller åtminstone i sandaler. Det målet går väl sisådär. Uppe i bergen är det kallt. Mest sandaltid har jag fått i Monañita, Huanchaco och Lima. Hoppas det blir mer senare.