Fotosession i området jag bor

Huset där jag bor.

Backen ner till stan.

Jag hyr ett rum på nedervåningen i huset på bilden. Det ligger vid västra kanten av Quito, inte långt från Teleferiqon, en linbana upp i bergen. Jag har inte testat att åka upp i linbanan, men vackra dagar ska det vara väldigt fint på toppen med utsikt över staden. Mindre vackra dagar ska inte inte vara lika kul. En kompis på hostelet hade varit där förra veckan utan att kolla vädret innan, och då var det kallt och haglade. Vädret i Quito växlar snabbt.

Backen upp till huset.

Huset ligger en bit upp längs dalgångens sida så att gå ner till stan går lätt, och tar ungefär en halvtimme. Det går bussar, men i rusningstid tar bussen 20-25 minuter och är smockfull, så det känns värt de tio extra promenadminuterna att slippa trängseln. Att gå tillbaka upp hem igen anstränger benen mer, så då tar jag bussen. Det kostar 25 cent som man betalar till chaufförens assistent. Det är han som hänger ut genom dörren på bilden.

Bussen jag inte åker till skolan med, men hem.

Ganska ofta sker av- och påstigningarna utan att bussen stannar helt.

Grillen där jag äter hamburgare.

Ett par hus bort längs gatan har man konverterat ett garage till en hamburgergrill. Så tycker jag man borde konvertera fler garage i Sverige. Det är ju ganska ofta man är hungrig när man promenerar i villaområden utan att det finns någon snabbmat nära.

Jag åt lunch där idag och blev inbjuden till kockens födelsedagskalas på lördag. Sådant är också något som saknas hemma.

 

Lavanderian där jag tvättar mina kläder

Till höger om pizzerian på bilden ligger tvätteriet. Det kostar 45 cent per kilo tvätt. Det känns ganska överkomligt.

Avslutningsvis som en liten teaser för att ni ska återvända till bloggen kan jag avslöja att det finns bilverkstad i närheten med en betongramp istället för vanlig smörjgrop. Bilder kommer!

Dags att lära mig spanska

herr och fru Vasquez

För att lära mig spanska har jag anmält mig till en kurs. Jag börjar med en vecka med fyra timmar privatundervisning om dagen i Quito. Om det funkar bra tar jag en vecka till, annars reser jag vidare och fortsätter undervisningen i någon annan stad där det passar längs resvägen.

För att göra inlärningen mer effektiv bor jag hos en spansk värdfamilj, familjen Vasquez. Jag flyttade in igår, och de verkar trevliga. Deras engelska är inte jätteomfattande, så mina chanser att lära mig en hel del spanska är goda.

Språkundervisning verkar vara big business i här. Det beror nog på det låga löneläget. Utlänningar som kommer hit har råd med privatundervisning i spanska eftersom lärarnas löner är så låga, och lokalinvånarna kostar på sig undervisning i andra språk i hopp om att kunna ta sig någon annanstans.

Mitad del Mundo

Monument över ekvatorn.

Ekvatorn enligt franska vetenskapsmän på 1700-talet

En timme norr om Quito ligger ekvatorn. Där finns en parken Mitad del Mundo, världens mitt, med ett stort monument som man kan gå upp i och en mängd små utställningar om indianer, insekter, franska rymdraketer, spanska målningar och säkert en del annat. Positionen för ekvatorn (i gult) sägs vara framräknad 1743 av en expedition utsänd av franska akademien.

Ekvatorn enligt Intinan Solar Museum

Brevid parken ligger Intinan Solar Museum, som hävdar att de fått fram ekvatorns egentliga position (i rött) med hjälp av en militär GPS. Museumet bjuder på autentiska indianska hyddor och spjut, och ett gäng tricks som sägs bero på ekvatorn, tex har de en portabel diskho som flyttas från ena till andra sidan linjen så man ska se att vattenvireln går åt olika håll pga corioliseffekten. Inte helt sanningsenligt, men underhållande.

I efterhand har jag läst att folk som själva tagit med sig GPS kommit fram till att GPS-ekvatorn ligger på en tredje plats, och att tomten den ligger på är till salu(!). Här finns en affärsmöjlighet.

Bonusbild

Coolt hus i Quito

Här är ett hus som verkligen sätter fantasin i rullning. Det är dubbelt så högt som de andra husen i närheten. Inga skyltar. Sotat glas i fönstren. Det ser ut som en helikopterplatta på taket. Mystisk vingformat symbol på toppen, eller är det en sol? Nedgånget, med skräp på marknivån. Klotter på översta våningen.

Kollar på man gå google maps så står det utmärkt som "La filantrópica", men en googling på det ger ingenting.

Någon kan bringa klarhet i vad detta är?

, 

Promenad i Quito

Igår såg jag mig omkring i Quito. Jag började med att gå till Itchimbiaparken, som ligger på en höjd med utsikt över staden. Det var ganska ansträngande att ta sig dit. Rent allmänt får man väldigt bra benmuskler av att promenera i Quito, då det ligger i en dal och det är backar åt alla håll. 

Att det är lutning överallt ställer till det för dem som spelar fotboll. Själva planen är förstås i våg, men så fort bollen kommer utanför är den förlorad. Två gånger under gårdagens promenader kom det en boll studsandes emot mig. Det första lyckades jag rädda, men den andra gången studsade bollen snett på ett trappsteg så jag kom inte åt den. Jag fortsatte promenera och låtsades att det regnade när bollen for vidare och satte igång ett billarm längs vägen.

Landat i Quito

Nu är jag framme på Hostel Revolution i Quito. Resan gick bra, förutom att jag måste plåstra om mina hälar. Inte på grund av skavsår, utan på grund av närkontakt med den bakom i köns bagagevagn.

Avfärd

Jag sitter vid gaten på Arlanda och väntar på att få stiga ombord. Nattens sömn har varit minst sagt orolig. Nu blir det verkligt.

Nästan på väg

Jag lämnade mitt hem igår eftermiddag, så man kan säga att jag är på väg. Nu är jag iofs hemma hos mamma, så det räknas nog inte som att jag börjat en äventyrsresa. 

Värt att notera, men förhoppningsvis inte tongivande, är att jag missade min första transport, bussen till tågstationen i Lund. Bussen var antingen fjorton minuter sen eller en minut för tidig. Jag hade gott om tid att hinna med stockholmståget ändå, så ingen skada skedd.

Framme i Älvsjö vid älvsjörondellen tog det 65 sekunder från knapptryckning till grön gubbe. Detta trots att det var sent på kvällen och knappt fanns några bilar. Skandal! På min tid tog det 30 sekunder. Hade jag behövt vänta 65 sekunder varje morgon hade jag missat väldigt många bussar.

Resväg

Flyg till Quito, Ecuador, den 9 november. Flyg hem från Buenos Aires, Argentina, sex månader senare. De femhundra milen däremellan är inte detaljplanerade, men jag har idéer om saker jag skulle vilja se och göra längs vägen.

Stor-rygga

TT Carry-on 40

Efter många om och men har jag nu köpt ryggsäck. Det blev en TT Carry-on 40 från Lowe Alpine. Det fina med denna är att storleken är anpassad för att man ska kunna ha den som handbagage på flyget. Samtidigt går bärremmarna att gömma undan skulle vilja checka in den istället. Att kunna gömma undan remmarna är också en fördel om man skulle vilja komma bort från backpackeridentiteten ett tag. Det följer med en axelrem så man kan hänga den lite nonchalant på axeln och ge sken av att vara expat.

De undanstoppbara bärremmarna

Det finns en liknande väska på Stadium. Annars verkar inte väsktypen finnas i Sverige. Det är lite synd tycker jag. Det finns en haglöfsväska som verkar fin men tyvärr är lite för stor för att ha som handbagage.

Jag ville inte ha just stadiumväskan, för en sådan har brorsan, så jag var tvungen att söka mig utomlands. Det blev en utflykt till Fjeld & Fritid i Köpenhamn.

Öppen ryggsäck halvfylld av färgglada packpåsar från Stadium

Lillrygga

Det svåraste med att backpacka är att välja väska. Jag vet det både från egna erfarenheter^* och från vad folk skriver på nätet. Det finns en inbyggd omöjlighet i att man vill ha med sig så mycket som möjligt samtidigt som man inte vill att det ska bli tungt och klumpigt.

För att kunna skjuta upp inköpet av primärväskan lite till, men ändå känna att jag gör framsteg i mina förberedelser, köpte jag en sekundärväska. Det blev en Flyweight Pack från Northface. Fördelen med denna lilla ryggsäck är att ifall man inte vill ha den längre kan man vika den ut-och-in till ett litet knyte som knappt tar någon plats alls.
Min plan är att ha den som handbaggage på flyget, och sedan vika ihop den och lägga den i den större väskan.


Tillägg 2011-10-29:
Jag köpte lillryggan i affären SÄCK i Malmö. När jag handlade kostade den 195 kr, men nu har den gått upp en femtilapp.

*Jag har ju inte kommit iväg än. Det är mycket möjligt att något annat visar sig ytterligare ännu svårare när man väl lämnat sitt hem.