söndag 12 februari 2012

Machu Picchu

För att komma till Machu Picchu, Perus främsta turistmål, måste man åka tåg. Det enda alternativet är att vandra. Antingen kan man vandra inka-leden, men det är stängd nu under februari eftersom det är regnperiod, eller så kan man vandra längs rälsen.

Jag hade funderingar på att vandra längs rälsen, men i slutändan blev det tåg ändå. Det kändes inte rätt att betala 40 USD (270 kr) för en enkel resa på ett par mil när peruanska medborgare bara behöver betala 10 soles (26 kr), men sådan apartheid mot turister finns i Peru.




Aguas Calientes, byn nedanför Machu Picchu.

Uppstigning kl.4 för att hinna till Machu Picchu tills när de öppnar




Kl 6 på morgonen. Portarna har precis öppnat och inga andra turister har hunnit översvämma stället än.












På toppen av "Machu Picchu-berget"


Ollantaytambo

Ollantaytambo, eller Ollanta som lokalinvånarena säger, är en stad/by två timmar nordväst om Cusco längs järnvägen till Machu Picchu. Den har varit bebyggd sedan 1300-talet och har en gammal stadsdel som ska vara autentiskt inkaaktig. 


Inka-gränder

Hotellets innergård



Precis utanför Ollanta ligger ruinerna av en massiv inkafästning.





Cusco

Tio dagar utan något blogginlägg. Whuppsiedaisy! Jag undrar hur det kunnat bli så. Under den här tiden har jag bland annat varit i Cusco. Jag tror min minskade bloggvillighet måste ha berott på en kombination av magsjuka och dålig internetuppkoppling. Internetuppkopplingen lär inte bli bättre hädanefter, för idag åker jag till Bolivia och av vad jag har hört så är det ett fattigt land på riktigt, så infrastrukturen är nog inte den bästa.

Dessutom har min dator börjat protestera. Tydligen är inte hårddiskar specade att fungera över 3000 meters höjd. Nu befinner jag mig vid Titicacasjön, 3800 meter över havet, och igår började hårddisken strula. I mitt fall tror jag de beror på överhettning. Den tunna luften kyler sämre, eller nått.

Jag hoppas datorn håller ihop till resans slut. Annars blir jag tvungen att kolla in SSD-tillgången i Boliva.

Cusco, med Plaza de Armas i mitten



Cuscos Katedral

Inka-murar synliga under kyrkan




Inkaruin ca 10km norr om Cusco

Påflugen försäljare av alpackaprodukter



Sacsayhuamans murar är synliga bakom mig. I den här bilden är det svårt att se skalan, men den framgår av fotot nedan. Spanjorerna använde de stenar de orkade lyfta som byggnadsmaterial för att bygga kyrkor och annat i Cusco nere i dalen, men dessa stenar blev kvar.



torsdag 2 februari 2012

En djup flod

Pachachaca
Jag har nu använt upp hälften av mina dagar i sydamerika. Att mäta och jämföra tid är ju inte någon exakt vetenskap, men med hyffsad noggrannhet kan jag säga att jag precis passerat mitten. Det är festligt att det skulle ske i Abancay. Abancay ligger på 2400 meters höjd i de peruanska anderna strax väster om Cusco och är en småstad som utmärker sig genom att inte ha någon turistindustri.

Bro från 1654
Anledningen att jag ville hit var faktiskt något så modernt som litteraturturism. I Abancay utspelas José María Arguedas "De djupa floderna". Jag bestämde mig för att jag ville hit innan jag valde ut de mer vanliga turistmålen som Machu Picchu och Montañita.

Halvtiden ger också tillfälle att reflektera över resan, vad jag fått ut av den och vad jag vill få ut av den. Jag hade först tänkt att göra sådana reflektioner efter att ha varit iväg en månad, och sedan vid årsskiftet. Men det är inte lätt att ta sig tid, även om man har hur mycket tid som helst.

Ett mål jag hade var att lära mig spanska på tre månader. Jag har en vecka till på mig, men det skulle behövas övermänsklig slutspurt för att nå målet. Men jag hankar mig fram och förstår mycket. Jag minns aldrig mina drömmar, så jag kan inte säga vilka språk jag drömmer på. Tyvärr sabbar nog all sverigekontakt via nätet ett byte av drömspråk.

Ett annat mål var att gå ner tio kilo. Inför nascaflygningen blev alla passagerare vägda och fick sitta i viktordning. Jag har gått ner fem kilo, och det är nog så långt jag kommer genom att bara utesluta brie från dieten, speciellt som jag sällan motionerar nu på resan.

Ett tredje mål, som egentligen kommer före viktmålet, är att gå utan strumpor och skor eller åtminstone i sandaler. Det målet går väl sisådär. Uppe i bergen är det kallt. Mest sandaltid har jag fått i Monañita, Huanchaco och Lima. Hoppas det blir mer senare.




Nascalinjerna








Överlevde. Solbrännan maskerar mitt bleka ansikte.

Islas Ballestas



Islas Ballestas ligger strax utanför Perus kust, utanför staden Paracas. Det är ett naturreservat som bebos av fåglar och sjölejon. Vissa kallar det "fattigmansgalapagos".
På vägen ut passeras en gammal kaktusristning

Brygga som används när man hämtar guano.


Pingviner